Igår fick barnen varsin chokladkalender av deras farmor. Alla fyra var förväntansfulla och undrade när det var dags för lucka ett. Imorse vaknade jag som vanligt av yngsta sonen, Sven 3 år som vill äta frukost så fort han kliver ur sängen. Jag gick upp började förbereda dagens första mål. När jag ropade på Sven så kom han inte. Jag letade men kunde inte hitta honom. Tänkte nog att han gått upp till sina systrar. Jag började äta frukost själv men efter ett tag hörde jag prasselljud från toaletten. Jag gick dit för att se efter vad ljudet kom ifrån, tänkte direkt på små möss. Men på golvet hittar jag Sven och en uppäten julkalender. Efter att vi pratat en stund konstaterade han att han inte var så intresserad av gröten jag lagat till honom, han var nog ganska mätt på all choklad. På ett sätt tycker jag det var bra att han åt upp allt på en gång istället för en bit varje dag i 24 dagar men tiden på dygnet kanske inte var den bästa.
