På barnens skola har de stormöte varje torsdag och då kommer en yrkesverksam person och berättar om sitt arbete. Skolan vill presentera personer som är anställda och egenföretagare. Allt för att visa barnen olika yrkesval. En onsdag i november ringde barnens rektor och frågade om jag ville komma och berätta om vad jag arbetar med och vad har jag har gjort tidigare. Hjälp, tänkte jag, eftersom jag då kände att jag var ”tvungen” att gå utanför min ”comfort zone”. Men jag tackade ja! 24 timmar senare stod jag inför 70 personer och berättade om min resa.
För att våga kliva utanför min ”comfort zone” behöver jag en utmaning. Utmaningen jag fick av rektorn var att prata inför cirka 70 personer och få in all information som jag skulle säga på 20 minuter. Föredraget gick bra och jag kände mig trygg och inte alls nervös, som jag trodde jag skulle känna mig. Jag klarade det! Roligast var förberedelserna. Jag började fundera på vad jag gjort sedan skoltiden. Det kändes bra att få reflektera över olika val jag har gjort, varför och var jag befinner mig nu.
För några veckor sedan gick jag en femdagars UGL utbildning, utveckling av grupp och ledare. Vi var åtta personer och de som gick kursen tillsammans med mig hade alla ledarroller i sina yrken. Jag var nog den enda som inte hade en sådan befattning. För mig handlade kursen om personlig utveckling. Jag är helt övertygad om att för att bli en bra ledare så behöver du lära känna dig själv bättre och bli medveten om dina beteenden och hur andra uppfattar dig. Några dagar efter kursen hade jag landat i vardagen. Nu några veckor senare kan jag se tydligare hur jag ska kunna använda verktygen jag fick med mig från kursen. För mig kommer det främst handla om att prova att kommunicera med familjen och min närmaste omgivning på nya sätt. Testa nya vägar till lösningar av till exempel konflikter. Jag har själv blivit medveten om varför jag gör ”si eller så” i vissa situationer. Det är ofta lätt för mina närmaste att kommentera att jag inte låter så trevlig när jag är arg eller stressad eller känner mig obekväm i en diskussion. Ofta kommer sidor fram hos mig som jag inte riktigt vill hantera. Helt ärligt kan jag känna att efter UGL kan jag se med större klarhet och förståelse varför jag gör på ett visst sätt. Om jag vet varför, då är det mycket lättare att kunna ändra eller testa att göra på ett nytt sätt när jag hamnar i en liknande situation. Det kan vara läskigt eftersom det kan handla om att kliva utanför min ”comfort zone” men samtidigt har jag nu verktygen att testa nya vägar.
För mig är ”feedback” en viktig del i utvecklingen. Det kan handla om att min man säger någonting till mig som jag normalt skulle försvara mig inför och genast skulle det kunna bli en konflikt. Numera försöker vi lyssna och förstå varandra, men det är inte alltid lätt om man är trött, hungrig eller har haft en tuff dag på arbetet. Men om jag lyckas lyssna och förstå feedbacken så har vi kommit långt i vår kommunikation och undvikit konflikt. Jag har också lärt mig att för att komma vidare i en konflikt så behöver alla parter vara beredda på att ”släppa” det som varit för att vilja lösa konflikten. Det går inte att hålla kvar och backa bandet hela tiden. Jag är expert på att hålla kvar och älta men jag har upptäckt att får jag lite tid att reflektera över situationen får jag en klarare bild och då är det lättare att lösa konflikten.
Jag har varit tillsammans med min man i 10 år och jag känner att vi fortfarande håller på att lära känna varandra. För mig kallas det utveckling. Men för att utvecklas behöver man kliva ur sin ”comfort zone”. Våga kasta dig ut och se vad som händer!
Det gick ju bra det här.